Dikter och kortprosa

Bilder:  Å Heed

Klicka på bilder och FÖRSTORA.

Spirande tankar

(kolonin, Kärleksstigen 6, Citadellet)

Spirande tankar

Svart fågel

En svart fågel,

svartare än sot,

stirrar skarpögt och

envetet uppifrån sin

höga, knotiga gren.

Jag stannar inte,

går bara lugnt vidare

med  stadig blick.

Ingen svart fågel

ska få sia kring

min morgondag.

Glödgande skivan

Blickar in i den heta,

glödgande skivan som

dröjande sänker sig i

svart skymningshav.

Lämnar inget fräsande

efter sig, endast en

stum uppmaning:

"Gör något, men nu,

innan ni förbränns av

mina heta strålar."

Glödgande skivan

En bra pappa  (sonett)

En bra pappa ska vara snäll,

någon man alltid kan lita på,

som inte kan tänka sig att slå

eller ge massa orättvist skäll.


Ändå ska han kunna säga ifrån,

sätta gränser, förklara varför,

inte bara tjata om att man stör, kunna lägga bort sin telefon.


Dricka är okej, men lagom då,

vara sig själv, inte göra sig till,

kunna skoja, skippa trist gnäll.


Gärna vilja ge en kram eller två,

fråga varför om det man inte vill.

En bra pappa måste vara snäll.

                    

Karriär

Tonåringen tuffar till sig i gängets hårda laglöshet, stöld och rån och vapen utan minsta tveksamhet. Skolan har tappat taget, liksom fotbollslaget. Pappan som försvann

och myndigheterna, ja,

de pekar bara lamt och hjälplöst på varann.

Fast mamman ger ej upp, hon söker efter varje strå att rädda sonen som hon ändå en gång burit på.


Stiltje

Högt ovan på en azurblå

himmelskupa lyser ändlösa, vitluddiga flygstrimmor.

Flaggor hänger likt slaka rep,

vilar ut efter gårdagens styv kuling.

Båtarna söker inte ens hissa sina vitvackra segel, puttrar bara långsamt fram i spegelvattnet.

Plötsligt dyker roddfyran upp med samstämda, forsande årtag och svanfamiljen tvingas byta kurs.

Stiltje

Debatten

Slagord efter slagord

slår tomma hål i luften.

Ordlösheten forsar fram i

evinnerlighetens ordström.

Plötsligt urskiljs en ny röst,

bortom alla trista smädelser,

högmodiga ordklyverier

och insnärjda fackord.

Helt i en egen ordklass för sig!

Så ordrikt att strömmen av ordlöshet tvärt stannar av.


Slutna ögon

Slutna ögon hör

larmet, gråten,

alla gälla skriken

nånstans ifrån.

Ögonen öppnas

och ser vad

de ser, inte

vad de just

ville se.

Slutna ögon

Flyktens spår

Spåren du lämnade i

ditt forna fjärran land,

i förtvivlans flykt, med alla tvärt avklippta band.


Spåren som tiden söker sudda ut, ändå lever dina drömmar kvar, de tycks aldrig få ett verkligt slut.


Kan spåren leda framåt,  finna helt nya perspektiv, för att åter få kraften och bygga upp ditt nya liv.


Flyktens spår

Solidaritet

Han mår riktigt illa

av all gemen kritik,

behöver därför rehab;

time-out med extralön

blir till änglaljuv musik.


Tillkommer så fallskärm,

väl tilltagen och utan prut,

några extra miljoner blir

till ett helt okej bokslut.


"När du har hjälpt mig,

hjälper jag förstås dig",

är ju en helt juste logik.

Inga medel får man sky i

vår solidariska lönepolitik!

Bland alla ansikten

I vimlet av alla ansikten

skålar vi med fyllda glas. 

Pratar kring nån vi känner,

om jobbet, senaste matchen.


Då, i skenet av levande ljus, glittrar tårblänk i hans ögon. 

Orden som söker bryta sig loss, skälver, vacklar, snubblar fram.

 

Vi sitter kvar i en evighet,

utmattade, med tömda glas.

Mitt i vimlet av alla dessa uppsluppna, livliga ansikten.

Bland alla ansikten

Tick Tack

Klockan slår, håller oss igång,

Ding Dong, Ding Dong

Åsikter idag, imorgon passe´,

slit och släng, känd refräng.

Förankras rätt blir inte lätt,

otakt blir ens bittra lön.

Staden brusar, runt vi rusar,

allt ska hinnas, tiden finnas,

helst högsta lyckan vinnas.

Tänka sig en egen klocka,

en som inte ständigt pocka´.

Tick Tack för det.

Ensamhet    (haiku)

Ansikten strömmar

förbi ett frostigt fönster.

Där ingen stannar.

Helt andra hus

Väggar bör man

helst inte gå in i.

Och vem vill stånga

pannan blodig i

alltför låga tak.

 

Eller stingas av

sylvassa gnällspik.

 

Vissa dörrar gnisslar

mer än man bara tål.

 

Kanske bättre då

söka sig nya vägar,

till helt andra hus.

 

Helt andra hus

Oändligt blånande hav  

(prosadikt)

"Jag har förirrat mig ut på ett oändligt blånande hav som täcker marken ..."

Klicka för hela texten

Upp, upp igen!

Barnet söker sina egna vägar,

flämtar, klänger uppför brant

och mosshal klättersten.

Fingrar slinter, fötter kasar,

knän skrapas blodiga.

 

Fast solen torkar även tårar.

 

Och smala fingrar greppar,

små tår som spjärnar:

- Upp, upp igen!

Upp, upp igen

En helt vanlig resa  

(prosadikt)

"Han dagdrömmer, lätt lutad på ena foten. Tåget bromsar in och dörren stannar lägligt mitt framför skospetsarna ..."

Klicka för hela texten

Mossgröna bänken

Igår tätt sammanvävda

på mossgröna bänken

vid stadens livliga torg.

Leende ögon under en

innerligt värmande sol.

 

Idag gråtunga moln

över en tom, ödslig bänk.

Mitt bland granithårda

gatstenars oändliga

bågmönster.

 

Mossgröna bänken

Beskedet

Det tystaste växer

inuti sin dolda värld,

tätt intill allt annat liv,

just utanför.

 

Beskedet någon ger,

och någon får.

Skyn svärtas i ett

iskallt ögonblick.

Beskedet

Andrum

Glesa furutoppar, jämte yvgranars himmelshöga spiror,

har stannat upp, upphört att vaja.


Likt fotot i en stelnad stillhet.


Ljudlösheten, varken susning

eller ens det minsta kvitter.

Ingenting.

 

Endast stillheten i sin

stumma andlöshet.

Andrum

Skärvan

Avstå allsköns tomfyllda ord, låt lögnen bli tillintetgjord.

Överge sen all tyngande, kvävande instängdhet,

visa inte ens unset

av tacksamhet.

 

Sök hellre skärvan att

slipa till skarpaste lins.

Vad länge synts suddigt

kan nu bli till klarhet, när

ditt minne äntligen minns.

Skärvan

Sinnens fulla bruk

Kristallklar drill

av koltrastflöjt

i päronträdets

sekelgamla topp.

Solstrålarna flödar,

stråna kittlar tårna,

syrenen doftar sommarlov och väcker djupa minnen.

Detta att förbli vid sina

sinnens fulla bruk.

Sinnens fulla bruk


Copyright © Åke Heed


 

Dela på