Landskrona
med sin oändliga strandpromenad, lummiga parker och Citadellet vid landets mest unika koloniområde.
Bilder: Å Heed
Klicka på bilder och FÖRSTORA.
Spirande tankar
(kolonin, Kärleksstigen 6, Citadellet)
Svart fågel
En svart fågel,
svartare än sot,
stirrar skarpögt och
envetet uppifrån sin
höga, knotiga gren.
Jag stannar inte,
går bara lugnt vidare
med stadig blick.
Ingen svart fågel
ska få sia kring
min morgondag.
En bra pappa (sonett)
En bra pappa ska vara snäll,
någon man alltid kan lita på,
som inte kan tänka sig att slå
eller ge massa orättvist skäll.
Ändå ska han kunna säga ifrån,
sätta gränser, förklara varför,
inte bara tjata om att man stör, kunna lägga bort sin telefon.
Dricka är okej, men lagom då,
vara sig själv, inte göra sig till,
kunna skoja, skippa trist gnäll.
Gärna vilja ge en kram eller två,
fråga varför om det man inte vill.
En bra pappa måste vara snäll.
Karriär
Tonåringen tuffar till sig i gängets hårda laglöshet, stöld och rån och vapen utan minsta tveksamhet. Skolan har tappat taget, liksom fotbollslaget. Pappan som försvann
och myndigheterna, ja,
de pekar bara lamt och hjälplöst på varann.
Fast mamman ger ej upp, hon söker efter varje strå att rädda sonen som hon ändå en gång burit på.
Stiltje
Högt ovan på en azurblå
himmelskupa lyser ändlösa, vitluddiga flygstrimmor.
Flaggor hänger likt slaka rep,
vilar ut efter gårdagens styv kuling.
Båtarna söker inte ens hissa sina vitvackra segel, puttrar bara långsamt fram i spegelvattnet.
Plötsligt dyker roddfyran upp med samstämda, forsande årtag och svanfamiljen tvingas byta kurs.
Debatten
Slagord efter slagord
slår tomma hål i luften.
Ordlösheten forsar fram i
evinnerlighetens ordström.
Plötsligt urskiljs en ny röst,
bortom alla trista smädelser,
högmodiga ordklyverier
och insnärjda fackord.
Helt i en egen ordklass för sig!
Så ordrikt att strömmen av ordlöshet tvärt stannar av.
Flyktens spår
Spåren du lämnade i
ditt forna fjärran land,
i förtvivlans flykt, med alla tvärt avklippta band.
Spåren som tiden söker sudda ut, ändå lever dina drömmar kvar, de tycks aldrig få ett verkligt slut.
Kan spåren leda framåt, finna helt nya perspektiv, för att åter få kraften och bygga upp ditt nya liv.
Solidaritet
Han mår riktigt illa
av all gemen kritik,
behöver därför rehab;
time-out med extralön
blir till änglaljuv musik.
Tillkommer så fallskärm,
väl tilltagen och utan prut,
några extra miljoner blir
till ett helt okej bokslut.
"När du har hjälpt mig,
hjälper jag förstås dig",
är ju en helt juste logik.
Inga medel får man sky i
vår solidariska lönepolitik!
Bland alla ansikten
I vimlet av alla ansikten
skålar vi med fyllda glas.
Pratar kring nån vi känner,
om jobbet, senaste matchen.
Då, i skenet av levande ljus, glittrar tårblänk i hans ögon.
Orden som söker bryta sig loss, skälver, vacklar, snubblar fram.
Vi sitter kvar i en evighet,
utmattade, med tömda glas.
Mitt i vimlet av alla dessa uppsluppna, livliga ansikten.
Tick Tack
Klockan slår, håller oss igång,
Ding Dong, Ding Dong
Åsikter idag, imorgon passe´,
slit och släng, känd refräng.
Förankras rätt blir inte lätt,
otakt blir ens bittra lön.
Staden brusar, runt vi rusar,
allt ska hinnas, tiden finnas,
helst högsta lyckan vinnas.
Tänka sig en egen klocka,
en som inte ständigt pocka´.
Tick Tack för det.
Ensamhet (haiku)
Ansikten strömmar
förbi ett frostigt fönster.
Där ingen stannar.
Oändligt blånande hav
(prosadikt)
"Jag har förirrat mig ut på ett oändligt blånande hav som täcker marken ..."
En helt vanlig resa
(prosadikt)
"Han dagdrömmer, lätt lutad på ena foten. Tåget bromsar in och dörren stannar lägligt mitt framför skospetsarna ..."