Njut Landskrona
med strandpromenadens vyer över Öresund, Ven och danska kusten, lummiga parker och landets äldsta kolonier vid välbevarade 1500-tals-Citadellet.
"Diktaren som skriver för alla."
Artikel i Lokaltidningen Landskrona, 23 sept-23 (klicka):
https://etidning.lokaltidningen.se/p/landskrona/2023-09-23/r/1/1/2893/1077960
"Koloniliv och politik inspirerar till lyrik."
Artikel i Landskrona Direkt, 4 aug-23 (klicka)
Bokbord Biblioteket Kulturnatten, Landskrona 13 okt: "Besökare kom fram för lite småprat och även bokköp" (klicka)
LUM, Lunds universitet, nr 5/23 om "Över gränsen" (klicka)
"Över gränsen"
Noveller, lyrik & foto
20 noveller varvade med 88 dikter, varav 30 illustrerade med egna foton (192 sidor).
"Hoppas ni fått utbyte av min bok?" -- "Mycket!" (Erik Renström)
"Bra bok!" (Anders Sandström)
"Den är så vansinnigt bra. Jag är särskilt förtjust i ditt grepp att blanda allt. Då är det mycket roligare att läsa." (Gunnel L)
"Mycket fin bok. Rekommenderar!" (Malin B)
"Greppet att blanda friskt är en livlina för mig som inte är någon poesi-läsare, men i en läspyttipanna funkar det utmärkt." (Janne J)
"Din bok är jättebra! Ligger på soffbordet och är läst." (Ingrid H)
"Instämmer." (Britt-Inger M)
Smakprov ur boken nedan.
SWISHA 200 kr (inkl. frakt) till 0706 003541 så skickar jag en signerad bok. Skriv "Bok" + namn o adress.
150 kr vid direktlämning, ring tel.nr ovan.
Förlag "Ditt eget rum": www.dittegetrum.se/over-gransen
KLICKA PÅ BILDER FÖR ATT FÖRSTORA.
Fyra årstiderna
Decemberdikt vid kolonin, Kärleksstigen 6, Citadellet
(klicka och förstora)
Karriär
Tonåringen tuffar till sig i gängets hårda laglöshet, stöld och rån och vapen,
går över gränsen utan
minsta tveksamhet.
Skolan har tappat taget, liksom fotbollslaget.
Pappan, han försvann, och myndigheterna, ja,
de pekar mest lamt och hjälplöst på varann.
Fast mamman ger ej upp, hon söker efter varje strå att rädda sonen som hon ändå en gång burit på.
Ljusets låga
Likväl som att vi föds
kommer vårt hjärta
en dag att sluta slå.
Om detta vet vi, men
ändå så svårt att förstå.
En evig sällsamhet
då ljusets varma låga
blåses ut och släcks.
Livet lämnas bakom,
minnena som väcks.
Tomma fält (några utdrag ur novell)
"Alla rutorna måste fyllas i."
"Det är väldigt många ..."
"Ja."
Fönstret står på glänt och trafikbrus tränger in.
"Behöver jag fylla i hela personnumret?"
"Alla tolv siffrorna måste vara med för att vi ska kunna behandla din ansökan."
"Jo, men jag vill helst inte lämna ut de fyra sista. Man vet aldrig hur sånt här sprids."
"Ibland måste vi kunna koppla ihop uppgifterna med andra myndigheter."
"Med andra myndigheter, vilka då, det finns ju hur många som helst?"
((((((( )))))))
"Frågan är vad det ska stå under ´civilstånd´? Jag har varit gift, men nu vet jag inte riktigt ..."
"Jaså, är du skild eller änkling?"
"Vi är skilda, men nu bor vi ihop igen. Skilsmässan misslyckades, kan man säga, ha, ha."
((((((( )))))))
Slutna ögon
Slutna ögon hör
larmet, gråten,
alla gälla skriken
nånstans ifrån.
Så öppnas ögonen
och ser vad de ser,
inte vad de just
ville se.
Gallimatias
Problem, se det som en utmaning!
Verkligen intressant narrativ som ger en helt ny berättelse och i denna kontext bör det fungera.
Värdegrunden ska implementeras för att få alla genuint inkluderade.
Vi strävar alltid efter att se helheten och givetvis kvalitetssäkra processen.
Konceptet är tillit, öppenhet, respekt.
Vilka är aktörerna på arenan? Ta med alla ingångsvärden till förhandlingen.
Här finns klar utvecklingspotential,
bara vi verkar för ökad transparens.
Allt kokar ned till att vi jobbar smart och rättar mun efter matsäcken.
Jag har förstås vänt på alla stenar och är helt bekväm i mitt beslut.
Solidaritet
Han mår riktigt illa
av all illvillig kritik,
behöver få sin rehab;
time-out med extralön
blir till änglaljuv musik.
Fallskärm landar mjukt,
väl tilltagen, utan prut,
några extra miljoner blir
ett extra trevligt bokslut.
"Och när du hjälpt mig,
hjälper jag förstås dig",
är ju en helt juste logik.
Inga medel får vi sky i
en solidarisk lönepolitik!
Bland alla ansikten
I vimlet av alla ansikten
skålar vi med fyllda glas.
Pratar kring nån vi känner,
om jobbet, senaste matchen.
Då, i skenet av levande ljus, glittrar tårblänk i hans ögon.
Orden som söker bryta sig loss, skälver, vacklar, snubblar fram.
Vi sitter kvar i en evighet,
utmattade, med tömda glas.
Mitt i vimlet av alla livliga, uppsluppna ansikten.
Det kan slå mig
Plötsligt kan det slå mig
att livet faktiskt är ändligt.
Tanken dyker upp mitt i
ett rökigt kotlettstekeri.
Eller nere på ömma knän
bland allt orensat ogräs.
Till och med under en
angenäm, värmande dusch.
Som om nu detta skulle
vara en omvälvande nyhet,
någon form av insikt som
ingen annan tänkt på.
Dessförinnan.
Mossgröna bänken
Igår tätt sammanvävda
på mossgröna bänken
vid stadens livliga torg.
Leende ögon under en
innerligt värmande sol.
Idag gråtunga moln
över en tom, ödslig bänk.
Mitt bland granithårda
gatstenars oändliga
bågmönster.
Beskedet
Det tystaste växer
inuti sin dolda värld,
tätt intill allt annat liv,
just utanför.
Beskedet någon ger,
och någon får.
Skyn svärtas i ett
iskallt ögonblick.
Andrum
Glesa furutoppar, jämte yvgranars himmelshöga spiror, har stannat upp, upphört att vaja.
Likt fotot i en stelnad stillhet.
Ljudlösheten, varken susning eller ens det minsta kvitter.
Ingenting.
Endast stillheten i sin
stumma andlöshet.
Sinnens fulla bruk
Kristallklar drill
av koltrastflöjt
högst i päronträdets
sekelgamla topp.
Solstrålarna flödar,
stråna kittlar tårna,
syrenen doftar sommarlov och väcker djupa minnen.
Detta att förbli vid sina
sinnens fulla bruk.
